I det mjuka skymningsljuset sitter en ung föräldralös flicka i en stilla kyrkogård, hennes gestalt fångad med slående realism och känslomässig djup. Hennes blick, intensivt riktad mot höger, antyder en blandning av nyfikenhet, rädsla eller längtan, medan hennes något rufsiga mörka hår och rodnaden på kinderna tillför en levande värme till den annars sorgsna scenen. Konstnärens mästerliga penselföring i att återge det delicata tyget i hennes axelavslöjande vita blus kontrasterar mot de dämpade jordtonerna i hennes sjal och kjol, vilket tillför en taktil kvalitet som inbjuder till detaljstudie av textur och form.

Bakgrunden med låga gravstenar och mörka träd i fjärran flyter samman med en molnig, mjukt blå himmel och förstärker subtilt en stämning av ensamhet och eftertänksamhet. Kompositionen leder blicken från det uttrycksfulla ansiktet ut mot det tysta, melankoliska landskapet och förenar effektivt mänsklig sårbarhet med förlustens hårda verklighet. Den behärskade färgpaletten och detaljerade naturalismen framkallar en gripande berättelse som resonerar med teman som isolering och motståndskraft och speglar den tidiga romantikens intresse för känsla och individuell erfarenhet.