I detta fängslande konstverk presenterar det klippiga landskapet en scen av kolossala klippor och intrikata grottstrukturer, badade i en varm, jordnära palett. Texturerna av klipporna är nästan påtagliga, vilket visar konstnärens mästerlighet i att skapa djup och dimension. Inbäddade i det karga landskapet finns skuggiga figurer, som troligen återspeglar eko av historien; de verkar nästan heliga, vilket ökar mysteriet i scenen. Ovanför tornar ett majestätiskt berg, vars kontur mjukas av sluttningar från andra toppar, medan en slående röd häst framträder på himlen och ger kompositionen en mytisk kvalitet. Denna intressanta blandning av verklighet och fantasi åberopar en känsla av respekt; man kan nästan höra dån av det förflutna ekande genom de höga grottorna.

Färgpaletten är slående: brända apelsiner och djupa bruna nyanser förenas och antyder den robusta andan av jorden, medan kallare nyanser av blått och grått kontrasterar ovanför. Den känslomässiga påverkan är obestridlig: den är både reflekterande och inspirerande. Här kolliderar den råa kraften av naturen med mänsklig historia, och inbjuder åskådarna att utforska sina tankar om existens och kopplingen till det gudomliga. Historiskt sett speglar detta verk konstnärens djupa fascination för både de andliga och naturliga världarna under en tid av dramatiska kulturella förändringar. Verket står som en betydande bro mellan det naturliga skönheten och de mytiska teman som Roerich var så passionerad om att utforska.