I detta intima och ömtåliga porträtt återger den mjuka samverkan av grafit och subtila pastelltoner ett ungt flickans milda ansikte levande. Konstnärens mästerliga användning av skuggning och korsskuggning ger djup och struktur till hennes vågiga hår, vars strån framhävs med varma bruna nyanser. Hennes ögon, något riktade nedåt, utstrålar en stillsam självrannsakan, och den diagonalstreckade bakgrunden tillför rörelse samtidigt som den mjukt ramar in ansiktet, vilket drar betraktarens blick mot det lugna uttrycket och de fina ansiktsdragen.

Kompositionen framstår som både spontan och väl genomtänkt och fångar ett flyktigt ögonblick av ungdomlig oskuld och skör skönhet. Kombinationen av flödande linjer och mer definierade drag antyder en experimentell metod som ger porträttet liv och framhäver modellens unga och introspektiva natur. Historiskt sett exemplifierar denna typ av verk charmen i porträttkonsten från den tiden, där konstnärens personliga relation till motivet – sannolikt hans dotter – lyser igenom och gör verket till mer än bara en avbildning, utan en innerlig inblick i familjens intimitet.