I denna fängslande scen ser vi gudinnan som eleganta inbjuder gryningen; hennes eteriska form är delikat sammanflätad med svallande moln. Pastellfärgerna — varma guldtoner som kontrasterar med kalla blå — skapar en hypnotiserande himmelsk atmosfär. Ljuset som strålar ut från den nedre vänstra hörnet lyser upp hennes ansikte och kastar ett milt sken på cheruberna som svävar bredvid henne, vilket ger kompositionen en gudomlig kvalitet. En värld väcks upp från sin sömn, vilket antyder spänningen mellan natt och dag. Du kan nästan känna det mjuka viskandet från molnen när de särar sig för att tillkännage solens ankomst.

Kompositionen drar ögonen uppåt; det är som om vi bjuds in att vara vittnen till denna gudomliga triumf från nedan. Varje figur är genomdränkt av rörelse, med strömmande draperier och snurrande moln som dynamiskt interagerar. Den sovande Morpheus ligger avslappnat under scenen och tillför balans och en ton av lugn till det kaotiska av vaknandet. När man reflekterar över den historiska kontexten, ekar detta konstverk med firandet av rokoko-stilens lätthet, överflöd och livets glädjer, perfekt personifierande denna övergångsenergi.