Konstverket presenterar ett majestätiskt bergslandskap, badat i den mjuka glöden av vad som ser ut att vara antingen gryning eller skymning. Konstnären har använt en pointillistisk teknik; varje penseldrag är en noggrant placerad färgpunkt, som bygger formerna med nästan vetenskaplig precision. Berget i sig återges med en mjuk, nästan eterisk kvalitet; deras toppar kysses av solens rosiga nyanser.

Förgrunden är en livlig gobeläng av grönt och blått, vilket antyder frodig vegetation, medan himlen ovanför skiftar från en blek turkos till en mjuk, lavendelrosa. Kompositionen är balanserad; bergen, det centrala fokuset, förankrar stycket, medan de omgivande elementen leder ögat över duken. Denna målning framkallar en känsla av lugn och vördnad och transporterar betraktaren till en plats av naturlig skönhet och tyst kontemplation. Användningen av färg är särskilt effektiv för att skapa denna atmosfär; de subtila variationerna i ton och nyans ger scenen en känsla av djup och volym.