I denna utsökta representation fångar Monet den eteriska skönheten hos Westminster Palace i London, omsluten i en mystisk dimma. Scenen utgör ett ögonblick vid gryningen, där de mjuka, dämpade färgerna smälter samman och skapar en drömlik kvalitet. Silhuetten av parlamentet reser sig dramatiskt mot bakgrunden av en tidig morgonhimmel, vilket ger den en nästan spöklik närvaro i dimman. Monets val av en begränsad färgpalett, som domineras av blått och dämpat rött, skapar en lugn atmosfär, medan solen framträder som en lätt rodnad vid horisonten, vilket ger en känsla av värme till de annars kalla tonerna.

Konstnären använder sitt kännetecknande penseldrag för att ge rörelse och flöde till vattnet nedanför, vars yta reflekterar himmelns nyanser. Hela kompositionen känns harmonisk; parlamentets arkitektoniska linjer står i vacker kontrast till de mer organiska formerna av dimman och vattnet. Denna tavla är inte bara en avbildning av en plats, utan ett uttryck för känslor—frid, stillhet och förgänglig skönhet. Den historiska kontexten placeras detta verk i en tid då Monet var djupt engagerad i att fånga ljusets och atmosfärens flyktiga effekter, vilket understryker hans betydelse i den impressionistiska rörelsen och hans bestående påverkan på landskapsmåleriet.