Konstverket fångar en lugn scen av branta kustområden som möter det vibrerande blågröna havet, där vågorna mjukt slår mot klipporna. Konstnären använder en subtil palett av jordnära gröna och bruna nyanser för klipporna, insprängt med ljusa vita toppar på vågorna. Ovanför sväva lätta moln i en vid himmel, mjukad av ljuset från en sol som antyder tidpunkten på dagen—kanske sent på eftermiddagen. Man kan nästan höra den lugnande skvalpningen av vattnet och de avlägsna ropen från havsfåglarna, som harmoniskt smälter samman i naturens symfoni.

I bakgrunden står ett pittoreskt hus på toppen av klipporna, en väktare som övervakar det vidsträckta havet. Denna kontrast mellan människa och natur väcker en känsla av ensamhet och kontemplation, vilket inbjuder betraktaren att föreställa sig historierna som döljer sig inom dessa väggar. De lösa och flytande penseldragen ger en viss omedelbarhet till scenen; den känns levande, som om elementen själva var i rörelse och ljuset ständigt förändrades. Detta verk handlar inte bara om skönheten i landskapet, utan också om livets motståndskraft som blomstrar i en sådan miljö.