Denna lugna scen skildrar några kor som dricker från en stilla rinnande bäck, deras speglingar skimrar på vattnets yta. Penseldragen är ömtåliga men livliga, med korta, distinkta drag som antyder rörelse och ljusets fladdrande spel. Den mjuka färgpaletten i blått, grönt och jordtoner framkallar en fridfull landsbygdsmiljö badad i mjukt solljus. Bakom djuren står en figur tyst, inramad av en rustik bakgrund med träd och enkla byggnader som antyder pastoral livsstil i slutet av 1800-talet.

Kompositionen balanserar korna i förgrunden med den mänskliga figuren något tillbakadragen, vilket skapar djup och en lugn harmoni mellan natur och mänsklig närvaro. Den impressionistiska tekniken inbjuder betraktaren att känna vattnets kyla och lugnet i en lantlig eftermiddag. Verket genljuder av en känsla av enkelhet och samhörighet med jorden, och speglar konstnärens djupa uppskattning för landsbygdslivet och naturens rytmer under en period av förändring i konsthistorien.