I detta imponerande verk vävs livfulla toner samman för att skapa ett eteriskt landskap som fångar den fridfulla skönheten av näckrosor i en lugn damm. Monets lösa penseldrag lämnar ett färgstarkt väv; varje penseldrag verkar levande, nästan andas i takt med naturens flöde och ebb. De rika blå och lila tonerna dominerar den övre delen, smidigt övergår i varmare ton-er av gult och rosa nedan, en visuell metafor för interaktionen mellan ljus och vatten. Dessa färger förenas inte bara för att skildra en scen utan bjuder in till att känna lugnet och djupet under ytan — vattenytan reflekterar de flyktiga stunderna i himlen.

Kompositionen leder mjukt ögonen genom duken, där näckrosorna framträder mellan sina blad, verkar viktlösa, deras ömtåliga kronblad kontrasterar starkt med den abstrakta bakgrunden. Detta verk åkallar en drömlik kvalitet; det är som om du är försjunken i en livlig dröm, vattnet självt viskande hemligheter om naturens skörhet. Avslutad under en period av personlig kamp, mellan 1914 och 1917, överträffar denna serie av näckrosor ren representation, återspeglar Monets känslomässiga tillstånd och hans koppling till landskapet — en helgedom som erbjuder tröst i tumultet. De glada färgerna och flödande formerna ekar med en djup uppskattning för skönhet, definierar inte bara en botanisk studie, utan en ärlig firande av livet självt.