Duken är genomsyrad av en rik, jordnära palett av djupa röda, ockra och blått, vilket skapar en känsla av värme och mystik. Som dominerar kompositionen är en stor, gåtfull idol, en stoisk väktare av en dold värld. Det är en stark symbol för öns andliga liv; den har en auktoritet som känns mer än syns. Figurerna, återgivna med förenklade former och djärva konturer, har en känsla av lugn, var och en förlorad i sina egna tankar och dagdrömmar. Deras hudtoner är ett spektrum av grönt och gult.

Figurerna är arrangerade på ett sätt som känns både formellt och intimt. I bakgrunden antyder en glimt av en månbelyst himmel och avlägsna figurer ett narrativ som utspelar sig bortom gränserna för den omedelbara scenen. Konstnärens teknik är uppenbar i de grova penseldragen och det platta perspektivet, vilket bidrar till verkets råa energi. Detta är en värld där det heliga och det vardagliga flätas samman, och där en känsla av djup introspektion verkar vara den viktigaste känslan.