Detta fängslande landskap skildrar ett vidsträckt fält prytt med många höbalar, badande i det varma, gyllene skenet från en nedgående sol. Konstnären använder en rik, texturerad penselteknik som påminner om impressionistiska metoder, med lager av färgstänk som strålar ut från den ljusa solen som dominerar den övre delen av kompositionen. Himlen är en virvlande blandning av mjuka rosa, orange och gula toner, fylld av ljus och rörelse, vilket sveper in hela scenen i en lugn men dynamisk atmosfär.

I förgrunden står en ensam kvinna tankfullt bland höbalarna, vilket tillför en ödmjuk mänsklig skala till det vidsträckta lantliga landskapet. Paletten är både mjuk och livfull och fångar den flyktiga magiska timmen när dagsljuset avtar men värmen kvarstår. Denna scen firar inte bara naturens rytmers skönhet, utan bjuder också in till en tyst emotionell reflektion över tidens gång och harmonin mellan arbete och miljö. Målad i början av 1900-talet speglar verket konstnärens engagemang för att fånga ljusets flyktiga kvaliteter och den poetiska lugnet i landsbygdslivet.