Det här kraftfulla självporträttet föreställer en kvinna som sitter stadigt på en trästol, med en upprätt men ändå lugn och intensiv hållning. Hennes djupblå klänning kontrasterar starkt mot den mjuka, varma rosa bakgrunden, vilket nästan verkar pulsera med ett dolt liv. Konstnärens ansikte är skildrat med en slående enkelhet – den tydliga, nästan stränga monobrynen och den direkta blicken fångar uppmärksamheten omedelbart. De subtila skuggorna runt hals och axlar utvisar en delikat behärskning av ljus och form, medan de detaljerade örhängena tillför en personlig detalj till den här djupt introspektiva bilden. Kompositionen är balanserad och återhållen, men känslomässigt livfull och speglar inte bara konstnärens fysiska närvaro utan även hennes envisa anda.