Detta ömtåliga porträtt fångar den eteriska närvaron av en ung kvinna svept i en voluminös pälskrage, återgiven med utsökt känslighet. Konstnären använder mjuka, flödande linjer och subtil korsskraffering för att antyda både pälsens textur och hennes huds mjukhet, medan hennes ansikte framträder med nästan spöklig klarhet mot en abstrakt bakgrund av diagonala stråk. Kontrasten mellan detaljerade ansiktsdrag och en ekonomisk skissartad framställning av hennes klädsel skapar en lyrisk spänning – ett spel mellan synlighet och antydan som fångar betraktarens blick. Den monokroma paletten betonar stämning och form snarare än färg, vilket låter det raffinerade linjespelet lysa och väcka en känsla av intimitet och tyst betraktelse. Den unga kvinnans något avvikande blick och lugna uttryck utstrålar en mjuk melankoli, vilket inbjuder till en emotionell koppling som är både personlig och svårgripbar. Verket är ett bevis på sekelskiftets elegans, där impressionismens lätthet möter Art Nouveaus flytande grace och skapar en bro mellan klassiskt porträtt och en modern, friare sensibilitet.