Det finns en fängslande kvalitet i detta konstverk som omedelbart drar betraktarens blick; figuren av en ung flicka, María Figueroa, är centralt placerad i kompositionen. Hennes klädsel, som påminner om det förflutnas storhet, domineras av mjuka, flödande tyger i subtila nyanser av rosa och kräm. Den voluminösa kjolen breder ut sig runt henne och skapar en känsla av både elegans och ungdomlig livfullhet. Penseldraget är beslutsamt löst och uttrycksfullt, vilket förmedlar konstnärens mästerlighet i oljemåleriet medan det uppmanar betraktaren att uppskatta ögonblickets spontanitet.

Bakgrunden fungerar som en subtil tapet, nästan förenad i en suddig brun som omger hennes figur utan att överskugga den. Det valda färgschemat främjar en intim atmosfär, vilket antyder värmen från ett barndomsminne. Den unga flickans uttryck—kanske eftertänksamt, eller med en touch av bus—ger en glimt av hennes personlighet, och inbjuder åskådarna att reflektera över hennes tankar och aspirationer. Ljuset smeker försiktigt hennes drag, belyser hennes ansikte och betonar oskulden som reflekteras i hennes stora ögon, vilket gör den känslomässiga påverkan djupt resonerande.