Detta ömtåliga profilporträtt fångar en kvinna som bär en enkel men elegant clochéhatt, med huvudet lätt upplyft och ett mjukt, eftertänksamt uttryck. Skissen, utförd främst med svart och röd penna, har linjer som är både spontana och noggrant placerade, vilket antyder texturen på hennes korta, lockiga hår och hatten med minimala men uttrycksfulla drag. Konstnärens betoning på ljus och skugga genom skraffering bakom huvudet ger figuren djup och närvaro, och skiljer henne försiktigt från den tomma bakgrunden. Den subtila rodnaden på läpparna och de rödaktiga detaljerna i håret tillför värme till det annars monokroma verket, och väcker en intim, lugn stund frusen i tiden.

Kompositionen är balanserad och förfinad, med överkropp och ansikte återgivna med större detaljrikedom, medan händer och kläder bara antyds, vilket förebådar formen utan att överbelasta den. Denna linjär ekonomi tillsammans med skicklig användning av negativt utrymme leder betraktarens öga smidigt runt porträttet, och betonar profilens mjukhet och handens subtila grace. Historiskt speglar denna stil slutet av 1800-talet till början av 1900-talets förkärlek för att fånga flyktiga ögonblick av kvinnlig elegans – ett kännetecken för konstnärens förmåga att förena impressionistisk känslighet med klassiskt tecknande. På ett emotionellt plan utstrålar porträttet en lugn nostalgi, en viskad historia eller en dröm antydd i kvinnans lätta leende och sidoblick, som inbjuder oss att föreställa oss hennes tysta tankar.