I denna målning fångas en lugn harmoni där den majestätiska fasaden av Palazzo Ducale framträder som en dröm ur de glänsande vattnen i lagunen. Monets penseldrag dansar glatt över duken; mjuka och flödande, de tycks nästan svaja i takt med vågorna. Ljuset självt är fyllt med liv, och reflekterar gyllene nyanser som sömlöst blandas med blått, vilket väcker en känsla av lugn. Den arkitektoniska elegansen mjukas upp av konstnärens lediga teknik som presenterar en mild och nästan etereal version av detta berömda venetianska palats.

När man blickar djupare in i kompositionen blir interaktionen mellan ljus och skugga fängslande; valven och fönstren kysser solskenet medan det omgivande vattnet förstärker känslan av rörelse. Detta är inte bara en struktur målad med stela linjer; snarare verkar Palazzo Ducale levande, omfamnar de livfulla känslorna i sin omgivning. Monet fångar ett flyktigt ögonblick och bjuder in betraktaren att fördjupa sig i skönheten av denna ikoniska plats. Det historiska sammanhanget ger en extra lager av betydelse, eftersom detta mästerverk är ett hyllat exempel på impressionismen, där de flyktiga effekterna av ljus och atmosfär herre över, som övergår en enkel representation för att bli en symfoni av färg och känsla.