Denna målning fångar ett lugnt ögonblick vid kusten, där de mjuka vågorna möter stranden. Sandstranden sträcker sig ut, gränsad av en frodig grön kulle, och inbjuder åskådaren att kliva in i denna fridfulla scen. Små båtar flyter graciöst på vattnet, deras segel antyder den lätta brisen som viskar genom landskapet. Himlen, en komplex väv av grått och blekblått, antyder att en dag snart kan förändras från sitt lugna tillstånd, vilket skapar en intressant kontrast med det klara vattnet nedanför.

Monet använder lösa penseldrag som framkallar ytan av havet och det delikata ljusets lek på det. De mjuka gröna och matta bruna tonerna i marken kontrasterar fantastiskt med havets livfulla aquafärger, vilket skapar en balans som både är lugnande och fängslande. Den känslomässiga resan av verket ligger i dess enkelhet; det presenterar ett förbigående ögonblick och uppmanar till eftertanke om naturens skönhet och tidens förgänglighet. Monets verk här är viktigt, inte bara som ett exempel på hans tidiga stilfas, utan också som en förvarning till den impressionistiska rörelsen som kommer att omdefiniera landskapen inom konsten.