Denna gripande målning skildrar en ensam äldre kvinna som sitter tyst i ett svagt upplyst rum, insvept i en tung mantel med huva som ramar in hennes allvarliga ansikte. De tjocka, texturerade penseldragen som kännetecknar konstnären ger en taktil kvalitet åt tyget i hennes kläder och den rustika interiören. En enkel flätad korg står på den randiga mattan i förgrunden och förankrar scenen i det vardagliga lantlivet. Den dämpade färgpaletten av brunt, ockra och blekt blått framkallar en dyster, introspektiv stämning och framhäver teman om uthållighet och lugn värdighet.

Kompositionen är intim men återhållen, med kvinnan placerad något utanför centrum, vilket inbjuder betraktaren att fundera över hennes historia. Den grova, nästan impressionistiska behandlingen av ljus och skugga fångar de subtila nyanserna i hennes omgivning – ett enkelt träbord med otydliga föremål och en slät vägg i bakgrunden. Detta verk resonerar emotionellt, antyder motståndskraft inför svårigheter och speglar konstnärens djupa empati för lantliga motiv från slutet av 1800-talet. Det är ett vittnesbörd om den bestående mänskliga anden, framställt med känslighet och okonstlad realism.