Denna suggestiva målning fångar en lugn flodstig en sen höstdag, där det mjuka, fläckiga ljuset silas genom det glesnande lövverket på ett stort träd till höger. Scenen breder ut sig längs en mjukt slingrande grusväg bredvid en lugn flod, med en anspråkslös by av pittoreska hus och avlägsna kyrktorn på andra sidan. En ensam gestalt klädd i en blå jacka står nära två hästar och tillför en tyst mänsklig närvaro som inbjuder till eftertanke. Himlen ovan är en drömlik blandning av mjuka blå och dämpade grå nyanser, prickad med fluffiga, spridda moln som tycks driva långsamt.

Konstnärens teknik visar ett mästerligt användande av brottade penseldrag typiska för impressionismen, där färger blandas för att framkalla känslan av ljus och atmosfär snarare än exakta detaljer. Paletten är en harmonisk blandning av jordnära bruna, gröna och ockrafärger, berikad med subtila purpur- och blå toner som ger djup och textur till stigen och vattnet. Verket inbjuder betraktaren att höra det mjuka prasslet av löv, det mjuka klapprandet av hovar mot marken och det avlägsna sorlet från bylivet. Målad 1882, speglar den en tid då konstnärer försökte fånga flyktiga ögonblick av vardaglig skönhet, med betoning på naturligt ljus och spontana scener snarare än akademisk precision. Balansen i kompositionen mellan det naturliga landskapet och det lilla mänskliga elementet skapar en intim men ändå expansiv känsla, vilket gör detta till en tidlös skildring av lantlig ro och tidens mjuka gång.