Denna suggestiva scen fångar en ensam gestalt som leder en oxevagn över ett vidsträckt öppet fält under en nedgående sol. Konstnären använder en mjuk impressionistisk teknik med lösa penseldrag som förenar jord och himmel till en harmonisk helhet. Den varma solglöden badar landskapet i milda gyllene nyanser, medan kalla blå och dämpade gröna toner balanserar kompositionen och framkallar en känsla av lugn och tyst uthållighet. Gestalten och vagnen är återgivna med tillräckligt med detalj för att antyda rörelse och mål, men förblir nästan silhuetter mot den lysande bakgrunden, vilket betonar samspelet mellan mänskligt arbete och naturens rytmer.

Kompositionen leder betraktarens blick från figuren i förgrunden mot den lysande solen, vilket skapar ett naturligt flöde som speglar dagens slut och avslutningen på ett arbetsamt ögonblick. Verket berör känslomässigt genom sin enkelhet och det universella temat om landsbygdsarbete sammanflätat med naturens skönhet. Det inbjuder till att föreställa sig ljuden av jorden under fötterna, naturens avlägsna rop och den stadiga takten av oxevagnen när dagen bleknar. Historiskt återspeglar det en tidlös pastoral scen som fångar människans uthållighet och koppling till miljön med en mjuk men uttrycksfull penselföring.