Landskapet utspelar sig med en levande intensitet, en symfoni av jordnära toner och frodig grönska. Höga träd, med sina skelettartade grenar som sträcker sig mot himlen, ramar in scenen; ett mjukt ljus badar fälten i fjärran, och en grupp byggnader syns på avstånd. Penseldragen är djärva, nästan trotsiga; de bygger upp bildens textur. Förgrunden är ett färgkaos, en mosaik av rost och orange som antyder årstidernas växlingar. I det nedre högra hörnet lägger en ensam figur, upptagen av någon uppgift, till en känsla av mänsklig närvaro, en subtil kontrast till landskapets vilda skönhet.