Denna pittoreska scen skildrar ett charmigt slott inbäddat i ett frodigt, grönskande landskap under en klar, himmelsblå himmel. Slottet, med sina spetsiga torn och varma, rödbruna stenmurar, står stolt bakom en rustik stenmur som gränsar till en solbelyst stig. Höga barr- och lövträd omger byggnaden, medan solskenet kastar inbjudande skuggor över den slingrande vägen. Konstnärens karakteristiska pointillismteknik är tydlig här – små, distinkta färgpunkter smälter samman på avstånd och skapar en nästan glittrande effekt som vibrerar av liv och subtil rörelse.

Kompositionen inbjuder betraktaren att promenera längs den fridfulla stigen och leder blicken naturligt mot slottsbyggnadens imponerande närvaro. Paletten gläder med mjuka pastelltoner, prickade av den djupare gröna färgen i lövverket och de varma jordtonerna i stenbygget. Emotionellt väcker bilden en känsla av lugn och nostalgi – ett ögonblick fryst i tiden där naturen harmoniserar med mänsklig arkitektur. Skapad år 1887, på tröskeln till modernismen, är detta verk ett betydelsefullt exempel på hur postimpressionisterna sökte fånga inte bara det visuella intrycket utan också den inre känslan av en scen med innovativa penseldrag och färgteori.