Denna lugna scen fångar en idyllisk lantlig miljö med varsam uppmärksamhet på naturliga detaljer och mjukt ljus. Ett högt träd står centralt, dess frodiga lövverk återgivet med fina penseldrag som antyder både täthet och lätthet. Himlen ovan är en lugn blå med mjuka moln som skapar en stillsam atmosfär som omsluter hela kompositionen. I förgrunden går en ensam gestalt längs en jordstig och ger landskapet en känsla av fridfull ensamhet och skala.

Kompositionen balanserar skickligt jord och himmel, med ett staket och ett par trägrindar som mjukt leder betraktarens blick från förgrund till bakgrund. Den dämpade naturfärgade paletten av grönt, brunt och mjukt blått väcker associationer till morgonljus eller kvällsljus och förstärker den kontemplativa stämningen. Verket från slutet av 1700-talet speglar en tid då konstnärer alltmer omfamnade utomhusobservation och en rörelse mot naturalism samt bort från de mer formella klassiska framställningarna. Den intima och lugna skönheten som här firas inbjuder betraktaren att stanna upp och andas in detta fridfulla ögonblick.