Verket fångar en livlig scen, som omedelbart drar in betraktaren i en grönskande trädgård fylld med rosenträd, som livligt står ut mot en bakgrund av rika blå och gröna toner. Konstnärens penseldrag är djärva men flytande, vilket väcker en känsla av rörelse som verkar deras livfulla vegetationen. Rosorna, som ofta ses som symboler för skönhet och romantik, spränger ut i mjuka rosa och vita nyanser, deras kronblad som subtilt lyser i solskenet.

I kontrast skapar den mörkare gröna färgen av den omgivande växtligheten en inbäddande miljö. Detta samspel mellan ljus och skugga föreslår inte bara ett fysiskt rum, utan även ett känslomässigt landskap rikt på vitalitet och möjligheter. Historiskt sett talar detta stycke om konstnärliga rörelser i början av 1900-talet där konstnärer strävade efter att skildra naturen inte bara med realism utan även med känsla, fångande essensen av livets själva. Harmonin mellan färg och form ger en inbjudande värme, påminner oss om det tröst som trädgårdar erbjuder, medan det kanske också antyder en djupare introspektion under ytan.