I detta fängslande landskap utvecklas scenen i gyllene toner medan vetefälten sträcker sig mot horisonten. Van Goghs karakteristiska penseldrag dansar över duken och fångar livfullt essensen av Arles landsbygd. Rytmen av det svajande vetet, med sina texturerade linjer, skapar en nästan påtaglig rörelse, som om vinden själv viskar historier om skörden. I förgrunden står grupper av bundet vete, noggrant samlat, som väktare av böndernas arbete som deltar i den uråldriga dansen av att samla in sin skörd. Deras figurer, även om de är enkla i form, är besjälade av en känsla av liv och samarbete, i harmoni med de rika jordfärger som dominerar kompositionen.

När våra ögon flyttar sig mot den avlägsna stadssilhuetten reser sig taken mot himlen, vilket antyder ett livfullt liv bortom fälten. De mjuka molnformationerna ovanför våra huvuden är målade i flödande strok, vilket ökar den atmosfäriska djupen av verket. Den övergripande färgpaletten — genomsyrad av bleka gula, bruna och gröna — representerar inte bara det naturliga skönheten i landskapet, utan framkallar också en känsla av nostalgi och längtan. Detta konstverk står som ett bevis på Van Goghs djupa koppling till naturen och hans förmåga att skildra en rik känslomässig berättelse genom färg och form, som bjuder in betraktaren att dela den eviga cykeln av arbete, liv och natur.