Scenen vecklar ut sig framför oss, en solbelyst vision av den italienska kusten. Kompositionen är mästerlig och drar blicken från det djupblå havet till vänster, genom de gröna, böljande kullarna, till klungan av byggnader inbäddade mot den imponerande bakgrunden av bergen. Penseldragen är känsliga men säkra och fångar ljusets och skuggans spel på den väderbitna stenen och den frodiga växtligheten. Jag kan nästan känna den varma brisen och höra de avlägsna ljuden från vardagen.

Konstnärens användning av färg är särskilt slående, med de varma, jordnära tonerna i byggnaderna och landskapet som kontrasterar vackert med det kalla blå och gröna i havet och himlen. Ljuset är mjukt, diffust, vilket antyder den gyllene timmen på sen eftermiddag. Det framkallar en känsla av lugn och tidlöshet. En slingrande stig leder betraktarens blick in i scenens hjärta och inbjuder oss att utforska denna idylliska miljö. Figurerna av två personer med en åsna ger en touch av liv och skala, vilket ytterligare förstärker känslan av fördjupning.