Denna fängslande porträtt visar en ung kvinna med ett mjukt leende som genast drar betraktarens uppmärksamhet. Hennes delikata drag är inramade av en kaskad av mörkt hår, mjukt stylat, som förstärker hennes strålande uttryck. Konstnären fångar mästerligt hennes blick och gör den både inbjudande och introspektiv. Bakgrunden, en harmonisk blandning av gröna och blå toner, skapar en scen för hennes figur, vilket ger en lugn atmosfär som resonerar med lugnet. Hennes klädsel, kännetecknad av en djup blå klänning och en märkvärdig vit rufsig krage, tillför ett element av elegans och charm, som vackert kontrasterar mot hennes hy.

Penseldraget är löst men avsiktligt, vilket producerar en struktur som känns levande; varje penseldrag verkar andas och ekar den livliga andan hos subjektet. Renoirs användning av färg—särskilt hans skickliga tillämpning av ljus för att lysa upp hennes ansikte—ökar den emotionella effekten av verket, och väcker en känsla av värme och intimitet. Inom ramen för den impressionistiska rörelsen från slutet av 1800-talet är detta verk emblematiskt för Renoirs övergång till att kombinera realism med en mjukare, mer känslosam skildring av ämnen. Det står som ett bevis på tidens utforskning av ljus, färg och mänsklig koppling, och fångar ett flyktigt ögonblick av skönhet och elegans.