Detta slagkraftiga självporträtt från 1925 utstrålar en tyst intensitet och fångar konstnären i ett ögonblick av djup eftertanke. Motivets — en medelålders man med tunnhårig, kal fläck och kontemplativ blick — vänder sig lätt mot betraktaren med stadigt och fokuserat ögonkast. Penseldragen är flytande men genomtänkta, med en blandning av mjuka kanter och tydliga konturer som skapar en nästan taktil närvaro. Ljuset faller över pannans och kindbenens konturer, vilket framhäver ett strängt men balanserat uttryck. Färgpaletten domineras av jordnära bruna och grå toner med varma ockragula och subtila gröna nyanser i bakgrunden, vilket ger målningen en tyst och intim atmosfär.

Kompositionen är tät och kontrollerad, med figuren i förgrunden mot en mörk och otydlig bakgrund som riktar all uppmärksamhet mot ansiktet och hållningen. Valet av nästan monokrom bakgrund förstärker porträttets psykologiska tyngd och inbjuder betraktaren att fundera över konstnärens inre värld. Den mjuka ljusövergången ger motivet en skulptural kvalitet; dess formalitet kombinerad med en lätt vriden pose antyder både allvar och personlig sårbarhet. Skapad under mellankrigstiden speglar verket en traditionell porträttstil med en subtil modern känslighet – ett bevis på konstnärens mästerskap i att fånga karaktären bortom enbart utseende.