Scenen är en fascinerande avbildning av havet vid Fécamp, där klipporna reser sig dramatiskt och möter den enorma vattenytan. Monet använder tjocka, uttrycksfulla penseldrag som ger liv åt landskapet; vågorna ser ut att dansa i solljuset, glittrar i nyanser av blått och grönt, och blandas med vita drag som imiterar skummets toppar. Klippans sida, avbildad i jordnära toner, speglar den grova men fängslande karaktären av kustområdet, medan fläckar av tjock och kaotisk impasto ger textur och djup, vilket inbjuder tittarna att känna den grova marken under sina händer.

Den eteriska atmosfären väcker både lugn och en strimma av melankoli, när ljus och skugga leker över duken. Ovanför finns en mjuk tvättning av pastellblått och vitt, med fluffiga moln som långsamt driver – vilket lägger till en lugn bakgrund för de livaktiga vattnen nedan. Detta stycke fångar inte bara ett ögonblick i tid, utan reflekterar också impressionismens fascinerande för ljus och dess effekter på färg, inbjuder tittarna att dyka ner i en sensorisk upplevelse full av ljud av vågor som slår mot stranden och viskningen av vind genom gräset.