Framför mig andas den solstekta duken med en tung, andlig vikt. Den korsfästa figuren badar i en oroande gul färg, en nyans som både stöter bort och lockar. Det är en oroande, men otvivelaktigt kraftfull skildring. Landskapet, återgivet i platta, förenklade plan, återspeglar scenens känslomässiga stramhet. De röda träden, som framträder mot fälten, ser ut som eldstrålkastare och lägger till en dramatisk touch till den redan högtidliga bilden. Jag kan känna konstnärens längtan efter att uttrycka något djupt – en djup koppling till tron och en stark skildring av lidande.