Målningen fångar en fridfull vy över Paris; Eiffeltornet, en avlägsen väktare, reser sig graciöst mot en dimmig himmel. Konstnären har mästerligt använt mjuka penseldrag och skapat en känsla av skonsam spridning, som om staden är insvept i en morgondimma. Förgrunden är levande med frodigt grönska och en slingrande stig, som inbjuder betraktaren att vandra genom denna lugna scen.

Kompositionen är vackert balanserad och drar blicken från den frodiga förgrunden till den eteriska bakgrunden. De varma nyanserna i byggnaderna och de dämpade tonerna i landskapet framkallar en känsla av nostalgi och stillsam kontemplation. Detta konstverk viskar om en svunnen tid, en tid av lugna promenader och den enkla uppskattningen av skönhet. Det är en scen som resonerar med romantiken från Belle Époque, en ögonblicksbild av en stad som fortsätter att fängsla hjärtan.