Verket fångar ett lugnt ögonblick vid solnedgången, där det gyllene ljuset badar landskapet i värme och skapar ett hypnotiserande sken. Två högar med halm står framträdande i förgrunden, deras runda former kontrasterar underbart med de mjuka kullarna i bakgrunden. Monets karaktäristiska penseldrag skapar en texturerad yta; de synliga penseldragen inbjuder betraktaren att nästan taktilt interagera med scenen. Fältets gröna och jordiga bruna fläckar väcker en känsla av harmoni med naturen, medan antydningar av violett i skuggorna lägger till djup och dimension till kompositionen.

Scenen är genomträngd av en etereal kvalitet, som om tiden stannade just vid det ögonblick då dagen övergår till natt. Den känslomässiga påverkan är påtaglig - en blandning av nostalgi och flyktig skönhet som inbjuder betraktaren att fördjupa sig i en kontemplativ tillstånd. Monets utforskning av ljus och dess flyktiga natur ekar djupt, då han fångar inte bara de fysiska formerna av högarna med halm, utan också den svåra kärnan i ett ögonblick som endast syns i det svinnande ljuset. Historiskt sett har detta verk en betydelse inom impressionismen, vilket speglar Monets engagemang att avbilda landskap på sätt som väcker personliga känslor istället för enbart återgivningar.