En gripande syn vecklas ut i denna komposition där en ensam gestalt, klädd i jordnära bruna toner och krönt med en intensiv röd huva, lutar sig fram i en ställning av djup eftertanke eller förtvivlan. Penseldragen är uttrycksfulla men kontrollerade, vilket ger en texturerad, nästan skulptural kvalitet till veckningen i gestaltens kläder. Bakom breder ett mörkt, dyster landskap ut sig, med vridna träd som böjs under en osynlig vind och spöklika silhuetter som rör sig med mystiska avsikter. Den dämpade paletten av grönt, blått och ockra kontrasterar skarpt med gestaltens huva och intensifierar scenens emotionella tyngd.

Kompositionen leder betraktarens öga från den eftertänksamma figuren i förgrunden till den skuggiga gruppen i fjärran, och väcker en narrativ spänning fylld av ensamhet och förestående öde. Målningen utstrålar en djup emotionell melankoli, dess atmosfär är tung av isolering och andlig kamp. Skapad 1889 i symbolismens och postimpressionismens kontext speglar verket konstnärens fascination för att utforska inre tillstånd och djupa religiösa teman genom förvrängda former och uttrycksfulla färgval. Spelen mellan ljus och skugga, tillsammans med de uttrycksfulla penseldragen, inbjuder till en meditativ upplevelse som dröjer sig kvar länge efter betraktandet.