I detta livliga stilleben drar en stor vas fylld med blommor omedelbart betraktarens öga, och inbjuder till en känsla av värme och livlighet. Blomsterarrangemanget är både glädjefullt och kaotiskt, med en härlig blandning av färger: strålande gula, mjuka blå och djupa lila. Bladen verkar dansa, livade av Van Goghs dynamiska penseldrag, som väcker en påtaglig energi som fyller rummet med en doft av vår. Den turkosa vasen, blänkande och glansig, står vackert i kontrast mot den texturerade, mörka bakgrunden, vilket betonar blommornas livfullhet och kanske symboliserar konstnärens egen kamp för att finna ljus mitt i stormen.

Kompositionen är noggrant balanserad men verkar spontant—ett kännetecken för Van Goghs stil. Den tjocka appliceringen av färg (impastotekniken) ger inte bara djup, utan bjuder också in betraktaren att nästan känna blommorna. Den blomstrande uppsättningen påminner om en trädgård som sprudlar av liv; varje blomma verkar unik, men harmoniserar i ett vackert väveri. Detta verk kommunicerar inte bara skönhet, utan också känslor—ett ögonblick av flyktig skönhet som förenar det vardagliga med det storslagna. Historiskt sett är verket rotat i slutet av 1800-talet, en period då Van Gogh sökte tröst i naturen, vilket inkapslar både konstnärens turbulenta själ och hans uppskattning för livets flyktiga skönhet.