Verket bjuder in åskådarna i en lugn kustscen, målad i ett stillsamt tempo, firad som en symbol för impressionismen. Det lugna havet, med sina mjuka, vågiga rörelser, drar omedelbart uppmärksamhet till sig, glimrande i nyanser av teal och blått, som bjuder in till eftertanke. Varje penseldrag är ett viskande av Monets geni, som uttrycker rörelse och ljus på ett sätt som nästan verkar levande; havet glittrar i solskenet, vilket speglar den klara, öppna himlen med antydningar av mjuka vita och luftiga blå nyanser.

I fjärran står de robusta klipporna stadigt mot havet, deras bruna och gröna toner harmoniserar med de lugna vattnen. Horisonten sträcker sig långt bort, vilket föreslår en oändlig utsträckning som framkallar både frihet och lugn. Denna målning utstrålar värme och transporterar en till en lat sommardag vid havet; man kan nästan höra det avlägset skvalpande ljudet av vågorna och brisen från kusten. Monets förmåga att fånga de kortlivade effekterna av ljus och färg gör att vi får bevittna detta ögonblick, fryst i tiden men fortfarande levande och fullt av liv.