Konstverket fångar en fridfull scen där krigets gränser har upplösts i solens och månens fridfulla sken. Kompositionen är elegant enkel, med en monumental klippformation som dominerar höger sida; den är återgiven med djärva penseldrag, vilket skapar en känsla av tyngd och soliditet. Ett ensamt träd klamrar sig fast vid klippan, dess grenar sträcker sig ut som i tyst kontemplation.

I den nedre delen ligger ett litet hus nära vattenbrynet och utstrålar en känsla av värme och lugn. Två figurer, möjligen en far och en son, står på en klippa och tittar på horisonten där solen, en eldröd kula, sjunker under de avlägsna bergen. Vattnet reflekterar solljuset i en vertikal kaskad av skimrande linjer, vilket skapar en visuell väg som drar betraktarens öga. En båt vilar nära stranden, vilket antyder ett tyst, vardagligt liv. Den kalligrafiska inskriptionen i det övre vänstra hörnet lägger till ett djup, vilket antyder konstnärens tankar och verkets filosofiska undertoner.