Målningen fångar ett lugnt kustlandskap som inbjuder åskådaren till ett liv fullspäckat med soliga stunder i Cap Martin. Den dynamiska interaktionen av färger skapar en omedelbar känsla av rörelse; de mjuka vågorna som sköljer över den klippiga kusten verkar nästan rytmiska, ekande naturens puls. Vattnet andas liv, dess yta speglar nyanser av jade och turkos, medan fläckar av vitt antyder skummet av vågorna som dansar mot de mörka, taggiga klipporna. Monets penseldrag är uttrycksfulla och lösa, vilket väcker en känsla av spontanitet som får åskådaren att känna att de kan nå ut och beröra scenen.

Den övre delen av duken är prydd med en eterisk himmel där de bleka gula nyanserna flätas ihop med mjuka grå, vilket tyder på det flyktiga ljuset från solen som silar genom molnen. Detta naturliga ljus omger scenen, vilket skapar en harmonisk balans mellan klipporna och havets flöde. På motsatt sida av duken ger träden en skyddande baldakin, deras mörka grönt som står i underbar kontrast till havets ljusare nyanser. Denna komposition, som fokuserar på interaktionen mellan land och hav, känns både intim och vidsträckt, som uppmanar till reflektion över skönheten i vår naturliga värld. Den emotionella effekten är djup, vilket väcker lugn och en djup koppling till den oförvanskade skönheten i naturen som Monet beundrade så passionerat.