Badad i det mjuka, skimrande ljuset från en sen eftermiddag fångar denna porträtt en lugn kvinna sittande vid en stilla flod. Hennes delikata lavendelfärgade klänning, prydd med ett subtilt blommönster, verkar mjukt fladdra som vattnet bakom henne. Konstnärens penseldrag är ömma men precisa, och blandar impressionistisk mjukhet med en tyst realism som drar in betraktaren i hennes lugna närvaro. Speglingen av en segelbåt syns svagt i vattnet, vilket ger scenen en drömlik, nästan poetisk atmosfär.

Kompositionen balanserar stillhet och rörelse — kvinnans samlade hållning kontrasterar mot de flytande reflektionerna och den subtila antydan av en bris. Den kalla paletten av blått, purpur och dämpade gröna framkallar en känsla av fridfull introspektion, medan den gula rosen fäst vid hennes bröst ger en varm fokuspunkt som antyder personlig betydelse eller tillgivenhet. Detta verk från sekelskiftet förenar vackert naturalism med impressionismens fascination för ljus och atmosfär och bjuder in betraktaren att stanna kvar i dess tysta, reflekterande stämning.