Denna målning föreställer två unga bretonska flickor som står barfota vid havet, deras uttryck är eftertänksamma och tysta, insvepta i jordnära färger från deras traditionella kläder. Konstnären använder en rik palett av djupa blå, gröna och ockrafärger som kontrasterar mot den rödaktiga marken under deras fötter, vilket väcker en levande känsla av plats och stämning. Kompositionen är intim men slagkraftig, med figurerna något ur centrum, vilket drar betraktarens blick främst till deras begrundande ansikten och de subtila gesterna av deras händer som verkar bära på en mild spänning.

Penseldragen, karaktäristiska för konstnärens postimpressionistiska stil, är avsiktliga och synliga och formar former och texturer, vilket ger en taktil kvalitet till både tyg och landskap. Det avlägsna havet, målat med virvlande mönster, flyter samman med de böljande kullarna och skapar en drömlik bakgrund som ekar flickornas inre världar. Målningen bär på en påtaglig emotionell tyngd: en blandning av oskuld och världsvana, den sköra skönheten i ungdomen inför det hårda livet vid den bretonska kusten i slutet av 1800-talet. Verket vibrerar av en tyst intensitet och bjuder in till reflektion kring teman som barndom, kulturell identitet och den intima kopplingen till naturen.