Scenen utspelar sig med en dramatisk känsla; ett ögonblick fruset i tiden. En kraftfull man, med en stav, räcker ut handen till en annan, en liggande kvinna, med en gest som är både befallande och ömsint. En kerubisk gestalt svävar ovanför, ett himmelskt budbärare, kanske av kärlek eller öde. Konstnärens mästerliga användning av ljus och skugga skapar djup, vilket drar blicken till fokus – de sammanflätade händerna. Figurerna är omgivna av rika toner; landskapet ger en bakgrund av dämpade gröna och blåa, och figurerna lyser med en värme som kontrasterar mot den kalla bakgrunden. Penseldragen är synliga, vilket ger scenen en dynamisk, nästan rastlös energi; en känsla som är lite kaotisk, men djupt rörande. Guldobjekten nära kvinnan och den utspridda rustningen i närheten antyder en berättelse av episka proportioner, om gudar och dödliga, om strider och triumfer.