Verket utspelar sig i ett brett spektrum av gröna färger som verkar dansa över duken, och bjuder in åskådaren till en lugn trädgård full av textur och liv. Inom denna frodiga miljö sväva delicata vita fjärilar mjukt mellan gräset, och deras efemära närvaro ger en eterisk kvalitet till scenen. De flytande penseldragen framkallar en rytmisk rörelse som efterliknar den mjuka svängningen av floran under en lätt vindpust. Varje virvel av grönt – från de mörkare, texturerade bladen till de ljusare och nästan lysande spetsarna – talar volymer om konstnärens passion för att fånga naturens essens i all sin glans.

Detta verk, genomsyret av Van Goghs känslomässiga intensitet, återspeglar inte bara hans personliga relation till naturen utan även hans innovativa tekniker. Impastotekniken är uppenbar här, tjocka appliceringar av färg skapar en taktil kvalitet som inbjuder till beröring. Kompositionen, även om den verkar kaotisk, har ett harmoniskt flöde som leder ögat genom en väg av gröna och blå toner, vilket betonar konstnärens förmåga att finna skönhet i livets enklaste former. Mer än en enkel avbildning av en trädgård, erbjuder den en inblick i Van Goghs turbulenta själ, där glädje och sorg smälter samman i naturens lugn. Verket är ett bevis på Van Goghs betydelse som konstnär och demonstrerar hans djupa relation med den naturliga världen trots sina personliga strider.