Denna imponerande porträtt fångar en kvinna som sitter mot en vibrerande gul bakgrund, vilket är ett kännetecken för Van Goghs djärva och känslomässiga användning av färg. Figuren är klädd i traditionella kläder, med en färgglad mönstrad sjal som vilar på knät; hennes klädsel talar om hennes kulturella identitet, vilket lägger till lager till hennes karaktär. De geometriska mönstren på både hennes kläder och den omgivande ytan skapar en rytmisk spänning med de mjuka, jämna linjerna i hennes ansikte—en fascinerande kontrast som drar blicken.

Färgpaletten är huvudsakligen varm, dominerad av gula och bruna toner, som sänder ut värme men också en känsla av isolering. Penseldragen är synliga, vilket ger målningen en nästan taktil kvalitet. Denna teknik ger en känsla av omedelbarhet och intimitet genom att föra betraktarna närmare kvinnans introspektiva blick. Van Gogh fångar i detta ögonblick inte bara likheten hos den italienska kvinnan, utan också hennes essens—kanske en reflektion av konstnärens egna känslor av längtan och samband när han navigerade sin turbulenta väg som både människa och konstnär under denna fas av sitt liv.