Verket fångar storheten hos de höga cypresseträden, målade med energiska penseldrag som tycks andas liv i duken. I förgrunden finns en tumultarisk virvel av gröna och gula nyanser, där cypressen växer fram som en djärv figur mot bakgrunden av mjukt böljande kullar och en skiktad himmel som övergår från lugna blå till krämiga vita. Van Goghs karakteristiska impasto-teknik tillför textur, där varje penseldrag smälter samman med nästa och bjuder in oss att beröra duken med vår fantasi.

Emotioner strömmar genom scenen; det finns en känsla av ensamhet insvept i naturens beskyddande famn. Cypressen, ofta en symbol för sorg och odödlighet, reser sig som en väktare av minnen. I bakgrunden dansar lätta moln på himlen, deras rörelser ekar de organiska formerna av cypressens grenar. För Van Gogh var landskapet inte bara en visuell fest, utan ett medium för emotionellt uttryck, som återspeglade hans inre oro och längtan efter lugn.