Scenen utspelar sig med en tyst intimitet, en glimt av en fransk trädgård. Kompositionen är skickligt inramad av de slingrande, mörka grenarna på träden i förgrunden, vilket skapar en naturlig båge som drar blicken djupare in i vyn. Genom denna trädärmfamning ser vi en klunga byggnader; deras bleka väggar och röda tegeltak mjukas upp av det diffusa ljuset från den molniga himlen. Penseldragen är lösa och livliga och fångar de subtila variationerna av ljus och skugga i hela scenen.