I detta fascinerande verk möts åskådaren av en subtil men fängslande skiss som nästan verkar stiga upp från träets yta själv. Linjerna, mjuka och flytande, avbildar en struktur som antyder storhet – en kupol som varsamt stiger mot luften, omgiven av svaga konturer av ett landskap som antyder djup och perspektiv. Skissen tycks dansa mellan dröm och verklighet, och inbjuder åskådaren att föreställa sig det livfulla som skulle äga rum inom detta arkitektoniska under. I min fantasi är det som att stå vid historiens kant, där tidens viskningar är inristade i varje ridskada på ytan.

De dämpade tonerna av trä tillåter de delikata snidningarna att få liv, vilket skapar en intim dialog mellan åskådaren och konstnären. Valet av medium – trä – ger verket en grov, organisk känsla som förstärker dess taktila kvalitet. Jag känner mig ofta berörd av sådana konstverk, då varje tecken representerar en tanke, ett ögonblick fryst i tid. Det påminner oss om den konstnärliga processen, där grova början kan leda till storslagna slutsatser, som ekar med den transformerande kraften av kreativitet i att forma våra byggda omgivningar.