Scenen utspelar sig under en månbelyst himmel; mörkret bryts av det eteriska skenet som tycks utgå från den himmelska sfären ovanför. Konstnären har mästerligt fångat samspelet mellan ljus och skugga, med månen som kastar en skimrande väg över vattnet, vilket drar blicken mot horisonten där ett segelfartyg skär genom vågorna. En mindre båt och vad som ser ut som väderkvarnar tillför en touch av mänsklig närvaro till det vidsträckta och tysta landskapet.

Penseldragen tycks dansa över duken och skapar en påtaglig känsla av rörelse i vattnet och de böljande seglen. Den mörka, nästan dystra paletten framkallar en känsla av mystik och lugn. Jag kan nästan höra det mjuka skvalpet av vågorna och knarret från fartyget när det färdas genom natten. Målningen är inte bara en skildring av en scen; det är ett humör, en känsla, ett ögonblick upphängt i tiden. Den har en spöklik skönhet; de subtila kontrasterna av ljus och skugga, havets vidsträckthet och det ensamma fartyget bidrar alla till en atmosfär av stilla kontemplation.