Denna teckning fångar en elegant kvinnas känsliga finess med flytande, självsäkra streck som ger skissen liv. Konstnären använder en subtil palett av jordnära toner – mjuka bruna, sepia och inslag av vitt som framhäver den fina strukturen i hennes hår och tygets skira karaktär. Kompositionen balanserar ljus och skugga, med de snirklande linjerna runt henne som skapar en känsla av rörelse och djup, nästan som en lätt bris som lyfter veck i hennes klänning.

Kvinnans blick som riktas uppåt möter betraktaren med en känsla av vemod och grace; hennes uttryck är en blandning av melankoli och stillsam värdighet. Tekniken förenar detaljerade ansiktsdrag med lösare, impressionistiska linjer för kropp och bakgrund, vilket skapar en känslomässig spänning som inbjuder till eftertanke. Porträttet är inte bara en studie i linje och form, utan också en intim inblick i den estetiska känsligheten från början av 1900-talet.