Målningen fångar ett ögonblick av intim omfamning. Figurerna återges med förenklade former och djärva, platta färgplan, ett kännetecken för konstnärens stil. Kompositionen är tätt beskuren och fokuserar betraktarens uppmärksamhet på det nära samspelet mellan figurerna. Den djupa blå färgen på soffan ger en kontrasterande bakgrund, vilket framhäver figurernas former och intensiteten i omfamningen. Färgpaletten är rå och dramatisk och använder kontrasterande färger och värden för att skapa djup och betona scenens emotionella vikt.

Konstnärens användning av ljus och skugga är minimal, och scenen förmedlar en känsla av emotionell intensitet. Figurerna tycks förlorade i sitt ögonblick, en privat värld skyddad från betraktarens direkta blick. Det framkallar en känsla av längtan, begär och den komplexa naturen hos mänskliga relationer. Detta verk är ett utmärkt exempel på konstnärens förmåga att destillera en komplex känsla till ett kraftfullt och koncist visuellt uttalande.