Målningen fångar naturens råa kraft och skönhet; ett vattenfall störtar ner från en ojämn klippvägg, dess vita vatten kontrasterar skarpt mot de mörka, texturerade klipporna. Konstnären använder mästerligt ljus och skugga för att skapa djup och drar blicken från förgrunden, där det turbulenta vattnet virvlar, till det dimmiga avståndet där fallen försvinner. Scenen livas upp ytterligare av närvaron av träd och en ensam figur, vilket ger en känsla av skala och mänsklig kontakt till denna otämjda miljö.

Jag är tagen av konstnärens förmåga att förmedla både den naturliga världens oändlighet och landskapets intima detaljer; ljusets spel på vattnet, klippornas textur, lövens subtila gröna och bruna nyanser. Det framkallar en känsla av vördnad och en känsla av frid, som om jag själv kunde stå där och andas in den svala, friska luften och lyssna på vattenfallens dån.