Målningen bjuder in betraktaren att kliva in i en drömlik värld, där fasaden av katedralen i Rouen omges av nyanser av rött, rosa och violett. Monets penselteknik omvandlar den arkitektoniska storslagenheten till en flödande färgväv; det är som om själva stenarna i katedralen är levande, pulserande med vibrerande energi. Man kan nästan höra det avlägsna ekot av klockor som ekar i luften, medan ljuset dansar över ytan och skapar skuggor som viskar berättelser från århundradena.

I detta mästerverk uppnår kompositionen en harmonisk balans mellan abstraktion och representation. De fina detaljerna av katedralens drag mjukas upp, vilket ger plats för en impressionistisk vision som fångar den emotionella essensen snarare än en exakt likhet. Varje penseldrag förmedlar både rörelse och stillhet, vilket väcker en känsla av förundran och vördnad. Detta verk är inte bara en skildring av en arkitektonisk plats; det är ett djupt uttryck för en konstnärs uppfattning av skönhet, som svarar på den historiska betydelsen av katedralen medan det bjuder in betraktarna att bada i dess flyktiga ljus.